Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Det ständigt dåliga samvetet

Hej guys!

Dag två av att ha båda barn hemma har gått bra. Jag har kommit på att det bästa för oss alla är att ge oss ut ganska snabbt på morgonen och ha en aktivitet om dagen planerad, gärna en som involverar en annan vuxen, för min skull. Jag känner mig som värsta hjälten när jag får allt att funka med båda barn haha. Fattar ju att många lever såhär jämt och med fler barn till och med, tycker alla är hjältar tbh.

Annons
Annons

Annons

Jag jobbar på mitt dåliga samvete som jag har för lite allt möjligt, alltid. Sen lillebror föddes har det varit riktat mot storebror och att jag inte kan ge honom lika mycket tid som innan. Nu när han är hemma med mig så känner jag mindre av det. Nu har jag istället dåligt samvete, eller snarare stress kanske, över allt jag inte hinner med jobbmässigt. Har så många mail att svara på, DM med frågor jag vill ge tid, förfrågningar från olika håll. Jag jobbar verkligen på att sänka kraven på mig själv och tänka att de flesta nog har eller bör ha förståelse för att jag inte kan ge lika mycket nu när jag precis fått en bebis. Men likväl så kryper det dåliga samvetet på som en våt filt. Så trött på det och det är verkligen nåt jag jobbar på, att sänka kraven på mig själv. Det känns ju absolut som en kvinnofälla jag fallit in i, att man ska klara allt och lite till. Det går inte och jag vill inte. Hur gör ni för att hantera kraven på er själva och eventuellt dåligt samvete?

5 kommentarer till “Det ständigt dåliga samvetet”

  1. Linda skriver: 9 september, 2020

    Hej! Jag jobbar också aktivt med detta, något jag brukar tänka på är att jobb kommer alltid finnas kvar, men bara en jag. Ta det lugnt och tillåt dig vara ledig. Sätt in autosvar på mejlen att du är föräldraledig och besvarar förfrågningar mm när tid ges. En fälla kan ju också vara (generellt) att man inte delar lika med sin man, hushållssysslor, presentköp, tiden med barn mm.


  2. P skriver: 9 september, 2020

    Hej!
    Vill börja med att jag älskar din blogg och Instagram och allt du gör för oss kvinnor! Har en fundering som inte alls är kopplat till inlägget men har gått och funderat på det här ett tag nu. Jag och min partner kommer försöka att bli gravida nästa år och undrat lite hur jag kan förbereda mig redan nu? Går det ens? Kan jag redan nu på något sätt börja förbereda mig för att öka chansen att bli gravid?


  3. Terese skriver: 9 september, 2020

    För mig fungerade det bäst att helt stänga av jobbet under en period. Har annars svårt att helt släppa, lätt för att känna stress, oro och dåligt samvete när jobbet är närvarande. Att då bryta och bestämma mig för att inte kolla mail, vara tillgänglig, finnas där fast ändå inte, var nyckeln för mig. Vet att inte alla har möjlighet eller vill vara helt lediga men för mig var det ett sätt som funkade. Känns fint på nåt sätt att kunna se tillbaka på perioden som en trygg, glad och lekfull tid utan den där gnagande känslan som lätt annars tränger sig på (trots kaos, trötthet och rastlöshet många gånger). Passa på tänker jag, ta hand om dig och din familj, tiden går ändå så fort, plötsligt är man tillbaka i sitt vanliga liv igen.


    1. asabea skriver: 10 september, 2020

      Väldigt klokt. Jag borde absolut göra så.


  4. Helena skriver: 15 september, 2020

    Jag har fyra barn och jag upplever ständigt att jag är otillräcklig. Den känslan kom när andra barnet föddes, och har förstås inte blivit mindre med barn tre och fyra. När jag läste det du skrev började jag fundera på det, att det kanske är en kvinnofälla. Jag upplever inte alls att min man känner sig otillräcklig. Jag däremot, som har slutat jobba och är hemma med barnen på heltid, känner ständigt att att jag inte gör nog. Jag undrar om det kanske delvis är en del av att vara kvinna/mamma och delvis en del av att tillhöra nutiden. Det finns så många krav på oss kvinnor idag. Vi ska vara karriärister, mammor, fruar/flickvänner, träna, vara sociala och en massa mer. Samtidigt är det mer och mer tabu att inte vara extremt engagerad i sina barn. Jag tänker bl.a på normer som att det är fel att låta barnen använda skärmar och liknande. Vi har kanske i större utsträckning även mindre hjälp av äldre generationer, för att det är vanligt att de äldre nu arbetar längre och har fullt upp med annat än att ta hand om barnbarn. Man ska också gärna se till att barnen har många aktiviteter på fritiden, och det är ett pusslande för många (ofta mammor) att få allt att gå ihop.

    Så jo, jag förstår din känsla så väl. Jag tänker ibland att min egen mamma och hennes generation inte verkade ha samma dåliga samvete. Jag och min bror fick sköta oss ganska mycket själva. Det var inte så mycket fokus på att vi skulle ha tusen aktiviteter/sporter efter skolan heller, och mina föräldrar var ganska avslappnade i sitt föräldraskap. Åtminstone upplever jag det så nu i efterhand. Kanske kände de inte alls så. Men jag minns att jag kunde sitta länge framför tvn med samma VHS-kassett i och titta om och om igen utan att någon fick panik över det och jag kan inte alls minnas att mina föräldrar någonsin lekte med oss eller var i lekpark med oss osv. Ändå tycker jag såhär som vuxen att min barndom var väldigt fin och bra.

    En tröstande tanke till dig nu mitt i nybliven flerbarnsmamma-skapet kan vara att känslan av otillräcklighet blir mindre dramatisk med tiden. Det går inte att alltid räcka till. Man vänjer sig vid det. Och jag brukar också tänka att ett syskon är en gåva till det äldre barnet. Någon som hen förhoppningsvis kommer att kunna luta sig mot genom livet, även när vi föräldrar inte längre finns. Det handlar inte bara om konkurrens och att inte få lika mycket av sin förälder som när man var enda barnet utan även om fler nära relationer och mer kärlek. Du och dina systrar är ju ett underbart exempel på det!


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabea.baaam.se/forlossning/perinealskydd-det-ar-mer-an-bara-hander/