Asabea Britton
Asabea är barnmorskan som tagit Instagram med storm! Genom sina folkbildande stories berättar hon allt du inte visste att du behövde veta om kvinnokroppen. Hon reder ut allt från bristningar till kejsarfödsel och lyfter ständigt viktiga frågor. I bloggen svarar hon varje vecka på läsarnas frågor och du får följa med i hennes vardag – från jobbet som barnmorska till fritiden med familj och vänner.
Annons

Min ovanliga (?) förlossningsskada – en bruten svanskota

Står och trängs på 4an i morgonrusningen men är lycklig för jag ska äntligen till min kiropraktor (@kiropraktik.af.agnes på instagram) igen.

Jag har gått hos henne sen efter min förlossning för att få hjälp med lite olika smärtor och spänningar som uppstått efter min relativt ovanliga förlossningsskada – en bruten svanskota. Eller vad vet jag hur ovanlig den är, forskningen på denna typ av skada är minst sagt knapp. Men om jag utgår från de nyförlösta jag talar med så är det inte så vanligt.

Jag har nämt min skada ett par gånger och får då och då frågor från personer som själva lider av smärta i svanskotan.

Tänkte att vi kör en frågestund här och på Instagram om det där ni kan dela tips och erfarenheter av skador på svanskotan i samband med förlossning. Ni får även ställa frågor så ska jag svara på det jag kan, och kanske hänvisa er till dem som kan mer om detta än mig. Det är nämligen inte så lätt att hitta information om denna typ av skada så jag tycker vi kan hjälpa varann. Men först tänkte jag svara på de vanligaste frågorna jag får…

Annons

Hur gick det till när jag bröt svanskotan?

Det var precis innan min son föddes när jag krystade som man kunde höra en hög smäll (lät prick som när man öppnar en champagneflaska) och jag kände att det knakade till i ryggen.

Gjorde det ont?

I stunden inte alls. Eller alltså det var en del annat som gjorde ont ju men jag märkte inget extra i ryggen. Men första gången jag skulle ställa mig upp efter förlossningen förstod jag att nåt var fel. Det gjorde otroligt ont de närmsta dagarna och veckorna därefter, jag kunde inte komma upp ur sängen utan min killes hjälp 🙁 Jag är inte smärtfri idag men det är absolut hanterbart, det tog cirka 9 månader tills jag kunde sitta obehindrat.

 

Annons

Varför hände det?

Ingen aning. Skador som dessa lär vi oss tyvärr inte om på barnmorskeutbildningen och det finns överlag väldigt lite kunskap och forskning om det. Efter min förlossning fick jag veta att min svanskota är vinklad nästan 90 grader inåt när jag står upp, jag vet inte om jag är byggd så anatomiskt vilket kanske bidrog till att den var i vägen, eller om den böjt sig så i samband med att jag fick skadan. Jag har aldrig tänkt på min svanskotas böjning innan så jag vet inte.

Min sons huvudomfång var 37,5 cm vilket inte är jättestort men åt det större hållet så det kanske spelar in också.

Annons
Röntgen på min svanskota. Där de två strecken är ritade ser man var frakturen är.
Annons

Vad kan jag göra om jag har brutit svanskotan?

Vill börja med att tipsa om Mia Fernando’s (@bakingbabies på instagram, följtips!!) blogginlägg om smärta i svanskotan.

Jag är verkligen ingen expert på denna typ av skada, men jag kan berätta vad jag själv gjorde. För det första bara för man har ont i svanskotan behöver den inte vara bruten, man kan ha väldigt ont ändå. Men jag fick frakturen bekräftad med röntgen vilket jag tyckte var skönt, så jag visste vad det rörde sig om.

Tidigt efter förlossningen var kontinuerlig smärtlindring nödvändig, 2st 500mg Alvedon var 6e timme tillsammans med 1st 500mg Pronaxen var 12e timme tog jag den första veckan. Jag fick tyvärr inte så mycket hjälp på BB med min skada, jag upplevde att barnmorskorna visste lika lite som jag och jag fick rådet av flera att ge det tid ”det brukar gå över inom 1 år”. Men precis innan vi skulle lämna BB var det en som tipsade mig om en mottagning dit jag kunde vända mig. Det var så jag hittade till Anders på behandlingsteam John Carrier på Östermalm. Det var han som uppmuntrade mig till att röntga så att jag skulle få rätt behandling, han hjälpte mig också förstå vad skadan kunde leda till för konsekvenser, han konstaterade med hjälp av ultraljud samtal med mig att jag hade en överansträngd bäckenbotten och framförallt lyssnade han på mig och tog mig på allvar vilket var så värdefullt. Sen hittade jag kiropraktorn Agnes och till henne går jag regelbundet för att få hjälp med mina spänningar i sätesmuskeln som har uppstått till följd av min skada. Hon behandlar bland annat genom massage och akupunktur. Hon hjälper även till att justera mitt bäcken som är lite skevt. Att arbeta för att slappna av musklerna kring svanskotan och bäckenbotten kan också hjälpa till att räta ut svanskotan om jag förstått det hela rätt. Hon hjälper mig med övningar för att stärka och slappna av min bäckenbotten. Framöver är planen att vi ska behandla triggerpunkter i min bäckenbotten och om jag vågar ska vi eventuellt försöka böja ut min svanskota vilket man kan göra genom att gå in vaginalt eller rektalt. Men vi får se, jag mår dåligt av blotta tanken att nån ska nudda min svanskota.

Man kan säkert hitta fysioterapeuter som är duktiga på denna form av skada också.

Annons

Har ni tips och/eller erfarenheter ni vill dela med er av skriv gärna i kommentarerna. Jag tänkte ta upp frågan på Instagram också så man kan skriva där med.

Puss och kram på alla ömma svanskotor!

15 kommentarer till “Min ovanliga (?) förlossningsskada – en bruten svanskota”

  1. Emelie skriver: 17 september, 2019

    Jag var hos fysioterapeut igår (födde 8/9) och fick generella råd typ att träna bäckenbotten, komma igång med cirkulation osv. Hon nämnde dock att vissa FT är mer specialinriktade och att de kan palpera utifrån för att justera och rätta till svanskotan. Inte så mycket råd kanske, men jag lägger det i bakhuvudet i det fall min smärta inte blir bättre med tiden så kanske det kunde vara värt att prova.


  2. Madeleine skriver: 17 september, 2019

    Jag fick väldigt ont i svanskotan efter min andra förlossning. Jag berättade det vid utskrivningssamtalet och frågade om man kunde bryta den under förlossning, men upplevde att de inte visste så mycket om det och fick mest luddiga svar. Jag hade fruktansvärt ont länge efteråt. Jag vet inte om den var bruten och jag fick inte råd om smärtstillande, och tänkte inte på det själv heller vad jag minns. Jag tänkte nog att det ändå inte gick att göra något. Det gick bra att stå och gå, men att sitta var svårt och det absolut värsta var att resa sig upp. Jag undvek att sätta mig i onödan för att inte behöva utstå smärtan när jag skulle ställa mig upp sen. Jag stod upp och ammade och hade svårt att leka med mitt äldre barn. När jag väl satt mig för att ex äta fanns det inte på kartan att resa sig för att hämta något glömt. Jag fick verkligen stålsätta mig inför varje uppresning och letade knep för att komma upp från stolar och sängen utan smärta, kröp och kravlade, bad om draghjälp från min man, men ändå kom de där obarmhärtiga huggen varje gång. Den värsta smärtan satt i flera veckor, sedan blev det lindrigare. Efter ett år kunde jag känna smärta ibland när jag suttit länge och skulle resa mig. Efter två år var allt bra. Jag har fött ett barn till sedan dess. Då bad jag om hjälp att hålla mig så upprätt som möjligt under förlossningen för att undvika tryck mot svanskotan. Det gick jättebra. Jag hade en bild över att det alltid skulle vara svårt att sitta efter förlossningar (efter första var det jobbigt en vecka pga stygnen), men tredje gången var det helt annorlunda. Redan efter något dygn kändes det bra och det var sååå stor skillnad mot gången innan. Väldigt skönt att känna sig rörlig i kroppen och kunna sitta normalt och amma och mysa med alla barnen!


  3. Emma skriver: 29 oktober, 2019

    Exakt så lät det när jag krystade också. Pang! Alla i rummet (bm x2, usk och sambo) blev helt livrädda och jag skrek direkt att det var min svanskota som gick. Kände inte heller något. Men senare, när jag skulle upp så kunde jag inte röra mig. Inte ens vända mig i sängen. Fruktansvärt handikappande. Precis innan jag skulle hem så lyckades läkaren på bb få dit en överläkare i obstetrik som palperade och manipulerade svanskotan på mig och direkt efter kunde jag resa mig ur sängen. Jag har fortfarande ont och kan inte sitta utan smärta men jag är ganska säker på att jag haft ännu ondare om jag inte fått hjälp. Att få rätt hjälp tycker jag är väldigt värdefullt när man fött barn och känner sig öm överallt. Plus att man ska ta hand om en bebis.


    1. asabea skriver: 2 november, 2019

      Wow! Jag är helt chockad att du fick hjälp av en ortoped på plats. Sjukt att man ska chockas av det men det är så sällsynt att man tar denna skada på allvar. Blir helt lycklig.


  4. Emelie skriver: 5 maj, 2020

    Hur är det nu för dig? Jag födde barn feb 2018 men inte förens i höstas 2019 kom smärtorna. Nu efter MR visar det sig att min svanskotespets är böjd åt fel håll så måste hänt under förlossningen. Har ont hela tiden men värst när jag sitter still en längre stund. Går hos fysioterapeut med inriktning bäckenbotten. Ska nu eventuellt gå till någon som ska försöka manipulera den försiktigt via ändtarmen.


    1. asabea skriver: 7 maj, 2020

      Den yttersta änden av min svanskota är helt av och det som är kvar pekar nästan 90 grader inåt. Smärtan är absolut hanterbar men det gör ont att sitta längre stunder. På jobbet hjälper det att sitta på pilatesboll. Jag går till en kiropraktor med särskild inriktning på gravida och bäckenbotten, hon hjälper mig främst att slappna av i musklerna runtom svanskotan så de inte ska vara överspända och så svanskotan ska kunna vara rörlig.


      1. Emelie skriver: 17 maj, 2020

        Tycker du att behandlingen hos kiropraktorn hjälpt?


        1. asabea skriver: 19 maj, 2020

          Tycker det är så svårt att säga. Jag är absolut inte helt bra, särskilt inte nu under graviditeten men jag kan tänka mig att det hade varit sämre om jag inte gått dit och behandlingen i sig är väldigt skön. Men det är svårt att mäta effekten tycker jag.


Dela på:
Annons
Laddar
https://asabea.baaam.se/barnmorskeriet/lat-min-utveckla-min-kritik-om-intervjun-om-bb-krisen/